mittkanada.blogg.se

Här får ni läsa om min resa som utbytesstudent i staden Smithers, British Columbia i Kanada. Följ mig på det stora äventyret och läs om tankar, känslor och historier under mitt utbytesår 2014-2015!

Day Twentytwo back in Sweden

Publicerad 2015-07-20 21:51:57 i Allmänt,

Beloved international friends, family and relatives, teachers; here comes my final post, all dedicated to you fantastic people from Smithers- the finest town in B.C. Canada! Smithers may not be the largest town nor the Canadian equivalent to Stockholm. Perfect! It was not what I needed anyways. The thing is, it's you that have made Smithers so special to me during these ten months and for the rest of my life. Everyone I have had the chance to meet and get to know the last ten months has planted a footprint in my life and my memories, you have played a part in my life's great adventure!
 
It might sound cheesy to you, but you won't fully understand this gratitude and love I feel before you have gone through the same journey I did. I am sooo deeply grateful for have had the pleasure to travel to a (for me pretty unfamiliar country) and being so warmly welcomed by you. Thank you for everything you have taught and given me - consciously or unconsciously - I feel enriched in so many ways!
 
 
Out of all ten months, the last one was personally the most memorable one for me. It's June that made me realize that every day counts, June happened so fast, too fast, yet I have had so much fun! Prom; so much love, so much dance and such happiness! Graduation; I could not have been more proud, I almost exploded of proudness like a mother seeing my fellow grade 12ers graduate, and afterwards having fun like a little child at DAF Grad! All the campouts with my best friends (I love you to pieces), all the days and nights with my family (I cannot thank you nor express all my love for you enough!), endless memories that will last longtime!
Those brave souls that dared come to say goodbye to me that last day, I'm not going to lie, I was a wreck! You know it, I cried from the moment I set my foot in the airport from the moment I boarded the plane. It felt like I was dying; my life I had been building up was being taken away from me and I just could not accept it nor control it. Everything from those last moments together with my loved ones I will have with me - playing on repeat: Sa-Yez leading us to the parking lot, picking up that guitar (which broke my heart right in half), when he sang to us, all the hugs I got, all the kind words, and finally something I probably will never forget; right before I went through security Tim called my name from where they all stood gathered to wave me farewell. He smiled and said "You look beautiful Momma Bear" - my heart litterally skipped a beat and I took a last look at everyone standing there, appreciateing the short moment and thinking how much I love them.
 
Nobody else (except perhaps fellow exchange students) know the feeling of what it is like to have lived two lives. Sometimes I wish I had not experienced that double-life, because now I have to live with the constant feeling of missing someone you so badly want to have close yet can't. I know it is really rude to complain, I guess it just takes a few months to readjust back to my former life, to accept that I will never relive that perfect year. Although I am coming back one day, I know I will, I must!
 
For those of you who wonder what I have been up to since I arrived back in Sweden 22 days ago, here comes some photos:
Yes, I finally cut my long hair. Sorry if if I upset people but it had to go!
I've been on the island called Öland (= Island land) for the yearly camping with family friends. This really got me better settled back in my former life again.
 
This summer, untill school starts, I will work here at the horse racing track with a variety of gardening stuff.
And here I am writing this to you all amazing people on the other side of that big Atlantic Ocean. Behind me is the sign my family and friends waved frenetically with when I landed at Arlanda Airport in Stockholm. It says "Welcome home Johanna!"
 
I truly wish to see you again one wonderful day, but for now: this is the last post on this blog. After having summed up this year, it's time for Hanna to log out. Lots of LOVE!
 
/ Hanna Loves Her Canada /

Day Twohundredninetyeight

Publicerad 2015-06-16 20:08:46 i Allmänt,

Det var ett tag sen jag skrev. Har haft fullt upp med att bara leva i nuet!

Jag har varit på spa med René: hennes födelsedagspresent från mig och Majo. Vi fick pedikyr och svensk massage (nu vet jag äntligen vad det är!)


Jag gjorde mina fötter fina för prom/balen, det tog ett tag att välja färg och sedan ett tag att vänja mig vid mina blåa tånaglar.

Sen var det prom denna helgen! Jessica gjorde mitt hår fint, sen gick vi och blev sminkade inne i stan. Bilder som René tog av mig och Majo finns på Facebook om någon undgått detta faktum.
Alla var otroligt fint klädda och alla hade det kul! Jag saknade mamma och pappa när balen inleddes med mor-son och far-dotter dansen och tacktal till alla pappor och mammor som gjort oss till dem vi är.
Varje gång en bra låt spelades (som inte var en långsam tryckare) samlades alla på dansgolvet och bara körde! Även om jag faktiskt fick dansa tryckare lite då och då hehe. Efter balen kördes vi i en van till efterfesten hemma hos en av studenterna. En perfekt dag!
Min kära syster och baldejt!

Dagen efter åkte jag med Jess, Ted och René uppför Hudson's Bay Mountain och tog lite foton och tittade runt hur det såg ut utan snö.

Det ser ut som om jag har dredlocks!




Idag är sista dagen i skolan! Usch!
Just nu sitter vi på jewelry lektionen och lyssnar på Daniels Joik av Jon Henrik Fjällgren som jag visade Sa-Yez förra veckan och han har blivit besatt av den sången från den samiska nationen. En jättefin låt!

Day Twohundredeightyone

Publicerad 2015-05-31 01:33:58 i Allmänt,

Förra helgen begav vi oss på en två dagars resa till Prince Rupert som ligger ca 5 timmar från Smithers. Resan var ganska spontant planerad så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig att göra där. Men vi hoppade in i bilen vid lunchtid, jag, Majo, René, Ted och Jessica och gav oss ut på vägen. Jag tycker om långa bilresor! Speciellt här i B.C., för det finns alltid så mycket att titta på ut längs vägen. Men den här resan var nog min favorit, utsiktsmässigt! Har aldrig sett en så vacker omgivning, det är helt galen fint!
 
Väl framme tog det slut på vackert väder. Prince Rupert ligger vid kusten på en egen ö. Så vi befann oss i en kall, blåsig och duggande småstad. Osmart av mig att anta att det skulle vara fint väder då jag bara hade en en outfit med mig, vilket inte passade särskilt bra i det vädret. Men det gjorde inte så mycket, det fanns ju en massa att upptäcka. Vi checkade in på The Crest, väldigt mysiga rum! Och sen gick vi ut för att se oss omkring.
Bilden man möts av när man kommer in på rummet; sängarna paxade, typiskt!
De Skandinaviska flaggorna vajade i vinden. De är resta som tack för all hjälp Nordborna gav för att bygga up Prince Rupert.
Här är den lilla shoppingengatan vi strosade omkring. Vi åt middag på en restaurang och sen tog vi oss en titt inne på Walmart samt handlade frukost på Safeway innan vi gick till hotellet och lade oss.
 
Nästa morgon checkade vi ut och åkte omkring och tittade på staden.
En liten park med massor av fina planteringar och dofter utav buxbom/boxwood.
Vi såg flertalet örnar här och var.
Vi gick en guidad rundtur på North Pacific Cannery. Ett ställe där man fyllde burkar med lax från Fraser Lake och Skeena River. Det var intressant (pappa, du hade tyckt om det!)
Canneriet i miniatyr.
 
Det var ebb.
I alla vita hus bodde kinesisk arbetskraft. En gång i tiden skedde en lavin precis ovanför byn och en del av byn och människorna blev begravda. I andra delen av byn bodde First Nations och emellan dem, de brittiska ägarna.
 
Regnmolnen måste ha hängt över Prince Rupert för på vägen hem igen var det strålande sol.
Såååå pretty!
 
Den här veckan har vi haft fullt upp. I tisdags hade vi Baby Shower för Marisca och lilla bebisen Kennedy hemma hos Nancy. Vi blev mycket folk och vi hade lekar och skoj. Min första Baby Shower, det var kul!
Dagen innan hade vi gjort Cake Pops, vilket är tårta på pinne, med färgad choklad utanpå, mums!
En av lekarna gick ut på att gissa vems bebisbild som tillhörde vem.
Jag var ett knubbigt litet kiddo.
Majo lekte paparazzi medan jag fick hålla lilla Kennedy.
Sötare finns inte! Jessica och hennes väninnas bebis.
 
I torsdags firade vi att René fyller 55. Vi gjorde sushi! Och senare på kvällen slog de av elen till alla hushåll utanför Smithers ända bort till Moricetown, så vi spenderade mörkret med att spela Deutch Blitz!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela