mittkanada.blogg.se

Här får ni läsa om min resa som utbytesstudent i staden Smithers, British Columbia i Kanada. Följ mig på det stora äventyret och läs om tankar, känslor och historier under mitt utbytesår 2014-2015!

Day Sixtysix

Publicerad 2014-10-28 07:47:34 i Allmänt,

Igår vid fem-tiden på eftermiddagen åkte jag, Jess, René och Majo till outforskad mark för lite hiking/vandring.
Allt gick riktigt bra, det var kallt men uppförsbackarna höll oss varma och andfådda. När vi nådde den allra högsta punkten och också vändpunkten där spåret vände tillbaka hade vi en väldigt fin utsikt över de snötäckta bergen som Smithers ligger under, i skymningen.


Vi hittade också en välbehövd bänk som var satt där uppe till minne av en man som dog för några år sedan, där tog vi oss en paus.

Vi vandrade vidare och det blev allt mörkare och mörkare. Jag tog en sista bild med telefonen, sen dog den...

När vi gått i vad som kändes som 1.5 timmar och det var becksvart inne i skogen insåg Jessica att vi måste ha gått åt fel håll och att vi måste vända om. Min telefon var död, Majo och René hade lämnat sina hemma, så vi alla fyra förlitade oss på Jessicas ficklampa på mobilen, samt kartan hon fotograferat innan vi börjat gå - men vi kunde inte ringa med den.
Det blev svårt att ta sig fram, det var lerigt och rotig och man hade en bra med värk i knäna och René som har problem med höfterna kunde inte gå alltför snabbt. Jessica blev väldigt paranoid för hon trodde hon hörde varjar, och jag trodde jag såg skepnader in bland träden fast det bara var fallna träd och René påminde oss hela tiden om att hon "faktiskt tagit med en tändare" så att vi kunde tända eld på några träd om det skulle vara så, haha. Vi skrämde upp varandra helt enkelt. Det kändes som en evighet innan vi faktiskt hittade till där stigen delat sig och vi tagit av fel. Så när vi äntligen var på rätt väg tog det inte mer än 10 minuter innan vi hittade bilen. Och så glada vi var för det. Min inre klocka sa sig veta att vi varit vilse i minst en timma, när vi i själva verket varit ute i skogen i totalt två, och alltså inte varit lost i mer än en halvtimma!

Det lite humoristiska med historien var att berget vi vandrade på heter Call Mountain.
När vi kom hem visade sig ingen ha saknat oss. Ett litet äventyr är alltid kul!

Day Sixtyfive

Publicerad 2014-10-26 08:41:10 i Allmänt,

Vad har jag haft för mig sedan sist?

Jag och Majo har varit på vårt första Youth Group möte. Det är ett möte för ungdomar i kyrkan, men jag vet att våra utbytesorganisationer rekommenderar att vi prövar på det oavsett tro, bara för att det är ett annat sätt att skaffa vänner på. Vi lekte lekar och åt snacks, vi lär ses ca 2 gånger i månaden. I fortsättningen kommer vi även studera ämnen runt Bibeln.

Mitt i veckan vaknade jag upp utav att strömmen gick (min mobil fick fnatt när den slutade ladda så den började vibrera). Jag famlade runt i mörkret och var lika graciös som en elefant när jag försökte hitta toaletten. Och inte fattade jag att man inte ska duscha när man inte har el, för det gjorde jag iallafall tills jag märkte att varmvattnet tog slut, hoppsan... Men det blev en rätt mysigt morgon när alla familjemedlemmarna vandrade runt i huset med sina mobillampor likt Harry Potter med sin lysande stav.

I skolan har vi haft presentation i aulan. En före detta fotboll- OCH hockeylandslagsstjärna, Katie Weatherston pratade om målsättning, upp- och nedgångar samt om hennes väg till Olympiska spelen. På hennes PowerPointbilder kunde jag då och då se svenska flaggor samt team Sveriges hus i OS-byn, (blev lite stolt).

I veckan har jag och Majo också varit på  vår första tryout för cheerleading, vem hade anat?! Vi övade hopp, positioner och dans. Så till på torsdag om två veckor har vi fått en dans att öva in för att komma med i gruppen. Jag kan dansen, men om de dömmer mig efter hoppen har jag ingen vidare chans vill jag säga. Har aldrig reflekterat över att det skulle vara så svårt att vara cheerleader...

I fredags var vi lediga  från skolan på grund av lärarnas studiedag. Vi skulle ha gått och simmat med folk från skolan, men vi strulade till det med tiderna så det blev inget med det. Istället åkte jag, Majo, Ted och René och bowlade och åt på Hudson Bay Lodge.
Bowlingen här är lite annorlunda mot hur jag spelat förr. Vi körde med 5 käglor istället för 10 (?) och kloten är dubbelt så små som vanligt och har inga hål. Flippade ur och tappade kloten allt som oftast men jag kom iallafall inte sist!
Middagen blev en pizza Margarita (bästa pizzan jag ätit hittills här i landet)!
Mums!

Vi var mätta och belåtna vid 10-tiden och då fick jag ett sms från Tim att vi var välkomna på sleepover hos en tjej från skolan. Vi packade ihop oss och åkte dit. Det var ingen jätterolig kväll, vi tittade bara på hela säsongen av American Horror Story och jag gick och la mig först (näst efter de som redan tuppat av av andra orsaker än trötthet dåra). Även om det inte var den allra roligaste tillställningen så ser jag det lite som med jobberfarenhet, har man fått in foten i bekantskapskretsen så får man säkert fler inbjudningar. Som till exempel nu i kväll när en annan tjej från skolan frågade om vi ville följa med på bio, tyvärr tackade vi nej för vi var så trötta, men nästa gång är vi på!

Istället spelade vi Dutch Blitz med René och Jessica; som vi skrattade! Man får verkligen panik av det spelet och jag använder flitigt mina substitut för svordomar (de tar det ganska hårt om man missbrukar Guds namn eller säger fuck). Jag använder "What The Frodo!" och "Holy Crab!" och de funkar riktigt bra.
Jag har även ett nytt smeknamn: Hanna, det är fint, bättre än Yoyo eller Johanna tycker jag, så försöker införa det hos de jag känner.

Är det något ni undrar får ni jättegärna fråga mig! Ha det bra allesammans!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela